Livet, hörrni! Gungfly. Igår kväll var den bästa kvällen på väldigt länge  (kriterier: 1. en agilityträning som var som en religiös uppenbarelse. Tror jag. Jag känner dock bara till en enda religiös uppenbarelse, och vid närmare eftertanke hade agilityträningen mycket få beröringspunkter med en brinnande buske  2. en bulle i hamnen med de andra musketörerna 3. kom bara näst sist i frågesporten), och idag lurpassade det med en slägghammare runt hörnet.

Det här har i korta drag hänt sedan sist (ber om  ursäkt för flashbackavsnittet, have no fear, we’ve got stories for years):

Snorre väckte mig mitt i natten genom att plötsligt rrrycka undan min kudde.

”Vad GÖR du?!”

”… Jag behöver en kudde.”

”?!?! Du har ju redan två kuddar?!?”

”Ja men jag behöver en till mina fötter.”

”?!?!” (Tystnar för att titta ner på hans fötter.) ”Du har ju redan en kudde under dina fötter med?!”

”Men… Men… Men jag har ju två fötter!”

 
Å andra sidan sålde han in Antikrundan vecka efter vecka under hela våren:

”Skynda dig hit och se när han förlorar det fullständigt över ett gammalt skåp!”

”Kom och se Knut Knutsson få syn på en spolrock!”

 

Å tredje sidan skickade han en bild på Ludde som glatt stod och svingade en enorm,  blåvit-randig tygbit över huvudet.

Jag: ”Naaaw, är det ett örngott?”

Snorre: ”Nej. Det är dina trosor.”