”Mister Bruce! Håll om mig, för nu är slutet nära!”

”Vad, heh, svettig du är…”

”Döden står för dörren! Och jag som är så förargligt usel på schack…”

”Vad baserar du det på?”

”Jag brukade förlora mot datorn på svårighetsgrad 2. Svårighetsgrad 2, Bruce!!”

”Nej, vad baserar du denna plötsliga dödsdom på?”

”Jamen Dr. Google såklart! Kolla bara på min sökhistorik!”

”Synrubbningar… Huvudvärk… Illamående… Svettningar… Vad är det här, Internet Symptom Generator? Yrsel… Feber… Carcinoidsyndrom…  Springsteen shirtless?”

”Shut your judgemental mouth, Bruce!!”

”Jaha, och vad har du kommit fram till då?”

”Ingenting!! Jag saknar alltid den sista biten i pusslet – den förlorade aptiten – mums – lyser – mums mums – nämligen med sin – mums – frånvaro – smask -.”

”Okej, såhär: du jobbar heltid, är mitt uppe i en flyttrenovering, och det har varit 30 grader ute i tre veckors tid. Och så äter du fortfarande 2000% av det rekommenderade dagliga intaget av kräm fastän du snart är 30. Slut på diagnos.”

”Bruce… jag älskar dig.”

”Tyst nu, Morello. Och kliv upp ur badkaret och ta av dig bröllopsklänningen innan polisen kommer.”

”Okej då.”

”Och – Good God, Karlsson! – inte vitt nästa gång!”