”Bruce… Den här gången menar jag det… Du ANAR inte!!!”
”Är du full?”
”Nej, nej, nej,mnej, nej! Snorre är full! Vi har haft gårdsfest, och fastän vi bor i ett litet Hot fuzz-samhälle där minsta avvikelse från mallen måste avlägsnas ”for the greater good”, så kunde de gamla rävarna tydligen dricka vem som helst under bordet. Jag drog mig tillbaka efter kombinationen några sippar vitt vin/trubaduren spelade Wonderwall, och började titta på ett Parks and recreation-maraton på TV4 komedi istället. När Snorre tillslut kom insnubblandes var han så på lyset att han inte ens märkte att Ron hade rakat av sig mustaschen.”
”Ok, det var faktiskt ganska så spektakulärt!”
”Det var inte det jag skulle säga. Var i Hässleholm idag. Såg genom fönstret till Erikshjälpen hur en vuxen kvinna blev helt begeistrad av en bebisdocka. Först strök hon den med vördnad över håret, och sedan lyfte hon upp den i luften Simba-style. Du vet, som i såna där dokumentärer när de börjar tro att dockan är ett riktigt barn och tar med den ut på luncher och går med den i barnvagnen och så! Haha! Freaks!”
”Men du samlar ju också på dockor?”
”Figurer, Bruce! Jag samlar på figurer!!! Jebus. There’s-”
”Nej-”
”a-”
”det-”
”world-”
”är-”
”of-”
”det-”
”difference!”
”inte!!”
”Nå. Jag behandlar i alla fall inte mina figurer som om de vore levande människor!”
”Inte? Jag tyckte dina öron glödde av generad belåtenhet när du under flytten bar omkring på Nathan Drake med ett fast grepp om rumpan?”
”* Med ett grepp om fasta rumpan.”
”Inte undra på att ingen gillar dig…”
”… Nå. Jag behandlar i alla fall inte mina figurer som om de vore mina barn!”
”Inte? Jag tyckte du ilade omkring som en rastlös hönsmamma med nerverna i trasor när flyttgubbarna vällde in en morgon efter blott en timmes sömn, och The last of us-statyn fortfarande fanns kvar i lägenheten. Var skulle du ställa den?! Om den stod på fönsterbrädet fanns det en risk att någon av gubbarna i en extra vid sväng skulle råka välta omkull den. Om den stod på köksbänken fanns det en risk att någon av gubbarna ville ha ett glas vatten, och att de breda axlarna i det trånga utrymmet ovillkorligen skulle råka välta omkull den. Om den stod på hyllan längst upp i klädkammaren-”
”- så fanns det en risk att någon av gubbarna skulle öppna dörren och att någon av de andra gubbarna skulle bära omkring på en lång planka och – utan att se sig för – råka välta omkull den.”
”Mm… Det förklarar ju faktiskt hjärtklappningen.”
”Glöm-inte-svettningarna!”
”Jag-vill-helst-glömma-svettningarna.”
”In other news: jag ska ringa och boka tid hos en ”traditionell” psykolog på måndag. Jag menar, hur svårt kan det va.”
”Phew.”
”JAG MÄRKER ATT DU BÖRJAR HYPERVENTILERA, BRUCE, MEN FRUKTA EJ! Jag kommer fortfarande behöva dig, mer än någonsin till och med!”
”Jag VISSTE att jag borde sålt ut mig och gått med på att tillverka de där actionfigurerna.”
”De där vattentäta actionfigurerna…”
”Du är så jävla vidrig!!!”
”HAHA! Det där var faktiskt bara ett skämt. Vänta! Gå inte, Bruce! Neeej. Kom tillbaka! I LUUUUUUURVE YOU!!”
”Good God, Karlsson! Your breath! When did you find time to eat a diaper that you found on the beach?!”