”Du får inte göra så att jag skrattar! Hör du det?! Mitt huvud formligen exploderar varje gång det händer, så det strålar från hela ryggen upp till bakhuvudet.” ”Jaja…” svarade Snorre oengagerat, innan hissdörrarna gled isär och han stegade med bestämda kliv till vänster, där han, med en förödande kraft, fortsatte rätt in i en helväggsspegel.

Jag och Snorre är i Manchester/Edinburgh/Manchester. De två första dagarna kantades av tjocktröjor genomblöta av kallsvett, huttringar, illamående, sömn, klagosånger över att smaklökarna var förstörda och att det enda som gick att äta var ananas, mer sömn, fruktansvärd huvudvärk, MYCKET ovärdiga hypokondrigooglingar som jag hellre dör än visar för en annan levande själ, en ofrivillig liten tupplur under Uniteds uppvärmning, och klagosånger över att all ananas hade inflammerat papillerna.

Hursomhelst, detta gjorde att jag hade mycket tid över till att läsa*. Har klämt Howl’s Moving Castle av Diana Wynne Jones; så SJUUUKT rolig och bra! En romans mellan en 90-årig gammal tant som alltid ska lägga den långa näsan i blöt och ställa till det, och en 20-nånting, fåfäng, självupptagen, gnällig trollkarl… Ja ni hör ju själva. Man ba: gud vad de bråkar med varandra, när ska det få ett sl- JAHAAAAA de flirtar!!! Dååå är jag med (och älskar varje sekund)!

*Nominerad till ”Bästa resesällskapet 2014”.