Riktigt intensiv och tung (förhoppningsvis) hypokondrisk period just nu. Skelettcancer. Vid två tillfällen sedan i fredags har jag fått nå så djävulskt ont i benen under helt vanliga – om än något raska -promenader. Typ ”vad är det som händer med mig, det måste vara såhär det känns för 95-åringar när de ramlar i trappen och höftbenen förvandlas till plockepinn, jag måste bita ihop och ta mig hem i alla fall så att jag inte lägger mig och dör i denna sek- för sent”. Man kan dela in Google-träffarna i två olika läger: ”Jag är en olympier som springer ett marathon innan frukost” (ledtråd: inte mitt läger) och ”Min sambo dog i skelettcancer eftersom hen inte fick rätt diagnos i tid.” D:

Kan förstås vara träningsvärk från bowlingen också, men this ol’ vessel är fan inte i fysiskt toppskick* så en grundlig undersökning är på sin plats oavsett!

*As proven by ”träningsvärk från bowlingen”

PS. Följande fenomen borde vara olagliga:

1) ”Behandling: Vid behandling av skelettmetastaser fokuserar man på att patientens livskvalité ska vara så god som möjligt med avseende på smärtlindring och rörelsefunktionen. Om båda dessa inte kan uppnås prioriteras smärtlindring.” a.k.a ”Istället för någon behandling får du det här av oss! Yay!” ”… En  broschyr om extra stora kistor…?” ”Yay!”

2) Att alla användare på familjeliv med exakt samma symptom inte är registrerade längre p.g.a ev. redan döda!!!

Snälla, låt mig inte dö. Jag vill verkligen inte dö.