Wait! I was wrong! I was thinking of a T-rex!

Misstänker att jag äntligen har förstått symboliken i min mest återkommande dröm, där jag helt sonika glömmer bort att jag har fått en liten bebis och – med några veckors mellanrum – hittar hen i en kartong nere i källarförrådet. Alltid så glad och välmående att jag inte har några problem med att lämna ungen utan mat och TLC i några veckor till… Så HEJ! IGEN!

Semestern är de facto slut imorgon så varför sitta med dålig hållning och blogga när man borde CARPE DIEM under sommarens enda soliga dag? JO för att jag egentligen måste fixa med brukshundsklubbens hemsida som jag redan är 8 månader försenad med –> heeeellooooo försummade blogg!

Halva semestern spenderas på den portugisiska västkusten tillsammans med Snorre och familjen –  i ett hus typ 200 meter från Atlanten – i sällskap av tre grisar, fyra hundar, en åsna, några höns, en ödla, och en smått galen gås med missbildat ansikte som väste hotfullt. Samt något stort, okänt djur som levde rövare i den öppna spisen på uteplatsen. I hela mitt 28-åriga liv har jag förresten haft en fast uppfattning om hur åsnor låter… Jamen ni vet, typ ”hee-haw”. Den världsbilden skulle come crashing down redan andra dagen, för åsnor låter nämligen såhär: MEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE  EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE  EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE  EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE  EEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEE.

När veckan började lida mot sitt slut, och jag gick omkring med en svårt melankolisk aura och suckandes strök händerna över möblerna med en separationsångest som inte var av denna värld, så föreslog jag att vi inte alls skulle åka hem från denna Edens lustgård,. Nej, istället skulle vi låtsas åka därifrån, men i själva verket gömma oss i huset och fortsätta att bo där i smyg. Därefter slog det mig att det mystiska djuret i spisen i själva verket var de förra gästerna som hade haft samma geniala  idé.

Bacon the 5th och Sausage the 3rd.

MEEEEEEEEEE EEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEE

En fellow vattenmelon-beundrare. Vi stod bägge två och vibrerade av välbehag efter varje tugga.

Undertecknad slottskonnässör ger det en femma.

Pappa spanar efter sin borttappade diabetesspruta.

Till och med de dåliga delarna av semestern har redan omvandlats till bra historier. Som den gången när vi tre gånger om körde vilse på väg hem från Lissabon mitt i natten och var på väg mot den spanska gränsen, utan vare sig GPS, internet eller – skulle det snart visa sig – bensin.

Eller när jag var ute med Överste Mys och Apatia  hemma i Sverige, och efter en timmes promenad bland pöbeln insåg att min nytvättade tröja var helt dränkt i hundspya.