Vi körde första lydnadsträningen på nästan ett år i tisdags. Efter typ femton minuter vrålade instruktören över hela ridhuset:
”DU! VAD HETER SHELTIEN NU IGEN?”
(Uh-oh!) ”Ehh… Lizzie!”
”HON GÅR JÄTTEFINT! HAR DU FUNDERAT PÅ ATT BÖRJA TÄVLA?”
Iiiiiiiiiihhh!!! Skitsamma att i exakt samma ögonblick som jag nästan självantände av förträfflighet så glömde Lizzie bort både sitt- och ligg-kommandot (samt cirkulerade runt rutan och satte hoppfullt tassen på varje kon), vilket förtog effekten en aning.
Nu kanske jag har blivit bedragen av 02.30-lördagsfeelingen, men jävlarrr! 2015! Jag har 12 tävlingsanmälningar i varukorgen, börjar en ny och av allt att döma fantastisk lydnadskurs i februari, och är nästan säker på att jag ska köpa en korg och börja cykla ut till brukshundsklubben några kvällar i veckan. Det är typ bara en mil enkel väg! Jag kan göra det!
You go, girl! You can do it! 😀
Haha! Jag hoppas det! Kommer aldrig komma nån vart i agilityn om jag inte får upp flåset ordentligt. Men nästan skönt att du och Loke har flyttat till Småland, så att vi slipper mötas på tävlingsplanen 😉
Klart du och Lizzie fixar det! Skitfin hund och engagerad matte.