Sagt och gjort! Har typ vridit tummen ur led efter ett par vansinniga FIFA-sessioner den senaste tiden (typ tre-fyra matcher om dagen på jöbb, och oavbrutet mellan 08-21.45 förra söndagen), och igår kväll körde jag slut på min nya Master Blender för TUSEN kronor. Den gjorde sitt bästa för att hinna med i mitt rasande smoothietempo, men efter en och en halv månad sprack… motorn… antar jag? Ironiskt nog blev svanesången den absolut bästa smoothien jag gjort hittills – mango, hallon, banan och hallonyoghurt. Trist. Tråkigt. Sista natten på länge som jag kommer gå och lägga mig med smoothiestänk på glasögonen.

För första gången i mitt liv hittade jag dessutom kvittot! Jag antar att det var någonting uråldrigt som kickade in, samma känsla som när man får barn skulle jag tro, dvs no more fucking around now. Detta är fan viktigt, du kan inte klanta till det här för nu finns det ingen återvändo längre. Kroppen kräver kvalitetskalorier. KKK for life!

I alla fall. Snabb lista över diverse projekt mot Storebror som jag har i pipelinen just nu:

– Ny mixer på garantin. Beräknad framgångsfaktor: 90%

Riskprognos för lipen i halsen: Blygsamma 25%

– Halvera momssatsen för ett konstverk importerat från USA. Utdrag ur första samtalet med tullverket:

”Hej! Jag fick precis betala 1 000 kronor i tullavgift för ett tryck som, med frakt och försäkring, kostade 3 000. Det verkar med andra ord som att jag har fått en 25%-ig momssats, när den i själva verket ska ligga på 12% för konst.”

”Mmm… Var det ett handritat original?”

”Nej, det är ett digitaltryck så det finns inte riktigt något handritat original per se. Men de släpps bara i en väldigt begränsad upplaga vid ett enda tillfälle, och sen aldrig mer igen, så trycket är ju ändå så nära ett original man kan komma.”

”Mmm… Regeln gäller dock bara för handritade original.”

”Jaha, men då är den regeln kanske lite daterad. Det känns inte som att digitaltryck överhuvudtaget fanns med i beräkningen när den skrevs?”

”Nä det kan jag inte tänka mig att det gjorde. Regelverket är från 1600-talet!”

——-

”Rrrrrahhh! Ja fast det är ju fortfarande konst! Och om det står att momsen för konst är 12% så ska den ju också vara det!!”

”Mmm… Men för att räknas som konst ska det vara typ Mona Lisa… Ja nu minns jag inte den exakta formuleringen i regelverket, men det står något i stil med att konstverket måste ’förändra människors liv’.”

”…”

”Vad är det för sorts tryck?”

”… En filmaffisch…”

”…”

——-

”Mmm… Men om du har några klagomål så tycker jag att du ska skriva till oss. Men det ska vara ett pappersbrev i ett frankerat kuvert! Inte något e-mejl, haha, nejserru, den gubben går inte!”

Beräknad framgångsfaktor: 3%

Riskprognos för lipen i halsen: skjuter lite i underkant med 89%

– Tvinga Nordea att betala för den limiterade utgåvan av Shaun of the dead-soundtracket. Lång historia. Nordea övertrasserade mitt konto i det omtalade haveriet för två veckor sedan, tyyyp en timme innan det mycket efterlängtade Shaun of the dead-släppet. Fick lugnt och sedligt sitta och se på medan skivorna släpptes och sålde slut inom loppet av några minuter. Samtal med kundtjänst dagen därpå:

”Hej! Jag har i flera veckor sett fram emot ett skivsläpp över internet, där soundtracket till min favoritfilm släpptes i en väldigt begränsad upplaga på ett speciellt klockslag. Gick in och tittade till mitt konto innan, och upptäckte att det var övertrasserat med 700 kronor. Jag kunde med andra ord inte beställa skivan när den släpptes, utan kommer istället tvingas köpa den på eBay till det sexdubbla priset. Jag vill att ni ersätter mig för mellanskillnaden, eftersom det var ert fel att jag inte kunde köpa skivan till ordinarie pris.”

”Ojdå, det var ju inte bra. Vi beklagar så hemskt mycket det inträffade. Jag ska se vad vi kan göra åt saken, var god dröj.”

Några minuter senare:
”Vad hette skivan du ville köpa? Och vilken sida sålde den?”

(bokstaverar mig tålmodigt igenom titeln ”Shaun of the – nej S-H-A-U-N, inte John. D-E-A-D, inte dad. Do you want anything from the shop…? Version B. Nej. Do you want anything. Anything. A-N-Y-T-H-I-N-G. From the shop. Shop. Ja. Ja precis. Version B. Nej, S-H-A-U-N. Inte home. Äh, skitsamma!”)

”Och vad kostade den ursprungligen, respektive nu?”

”140 då, typ 900 nu.”

”Okej, tack! Var god dröj!”

Det här är inte sant! De tänker ersätta mig! De kommer verkligen ta sitt ansvar och göra rätt mot den lilla människan! De-

”Ja hej igen. Nu har jag talat med chefen och vi har tyvärr ingen möjlighet att ersätta dig för skivan eftersom du hade pengar på dina fonder.”

”… Va?”

”Ja. Hade du bara ringt oss så hade vi kunnat föra över pengar till dig.”

”Men… men… hallå. Stopp och belägg! 1) Jag visste inte ens att den möjligheten överhuvudtaget fanns, det brukar ta flera dagar att sälja fonderna. 2) Det hade förmodligen inte ens gått att komma fram till er, eftersom jag har försökt ringa tidigare och inte ens blivit satt i någon kö pga att nätet varit så överbelastat. 3) Tänk om jag inte ville sälja några fonder i dagsläget? Tänk om jag ansåg att det vore en förlustaffär? och 4) Inget av det här spelar ju för FAN någon roll. Jag har LÅNAT ut MINA pengar till er, och ni har STULIT dem!”

”Hörreduru, vi har inte stulit några pengar!!! Det var ett tekniskt fel-”

”Äh, sluta! Jag lånade ut pengar till er, och när jag behövde dem så var de borta!!!”

”Du hade kunnat sälja dina fonder. Skriv till bankombudsmannen om du är missnöjd.”

”Ja, det ska jag fanimig göra!!”

Cornetto!

Beräknad framgångsfaktor: 15%

Riskprognos för lipen i halsen: 100%, om första samtalet är någon indikation.

– Skånetrafiken – alltid är det nåt.

Beräknad framgångsfaktor: 0%

Fastställd prognos för lipen i halsen: 100%

Summa summarum: JA, jag hör hur det låter. Jag har riktiga problem också! Som till exempel knuten i mitt hår som har vuxit sig större än en pingisboll och börjat utveckla en egen personlighet. Som redan överträffar min.