Omg. Jag vill spendera resten av mina dar i det här understället som jag köpte på Ullared för 79:- för några år sedan, och sedan förpassade längst bak i klädkammaren för att aldrig mer se eller använda. Tillsammans med de 6-7 paren jeans jag köpte utifall att jag någonsin skulle gå ner i vikt, HA!

Vi vet båda två att det skulle kräva en livshotande sjukdom, ty en långvarig komatös tillvaro är nog det enda som skulle kunna hindra dessa käkars oupphörliga smattrande. Och jag tror inte att min kropp är i skick att värja sig från sagda livshotande sjukdom, då den fick ligga och ta igen sig på soffan och hosta järn i tre timmar efter att jag cyklat upp för en backe förra veckan.

I alla fall. Jag vet att det inte är praktiskt möjligt att spendera resten av mina dar i ett underställ från Ullared, men- eller är det det? Folk skulle kanske säga: ”där går den där konstiga underställskvinnan och mumlar för sig själv”, istället för att – som nu – säga: ”där går den där konstiga feta kvinnan och mumlar för sig själv. Varför har hon förresten tagit håret som fastnat i badrumsavloppet och lagt det på huvudet?”

Det får bli höstens sociala experiment.