Haaa alltså passfotot… Hur länge ska det förfölja mig?!

Måste skicka in ett id-papper till banken där två personer intygar att jag är jag och att uppgifterna i passet är korrekta… och jag kunde. inte. förmå. mig. själv. att fråga någon på jobbet i fredags. Tyvärr kan man inte gå från att inte våga säga någonting alls till sina kollegor (annat än ”Var är nycklarna till toaletten?”, ”Var är nya toaletten?” och ”Jag fattar inte?”), till att be dem signera ett tomt papper där de svär på bibeln att mina uppgifter är riktiga och jag svär på bibeln att det finns ett gott skäl till varför det inte finns några uppgifter att intyga och att det goda skälet är ett plötsligt och allvarligt fall av fåfänga. När jag såg fotot ville jag typ kravla ihop det till en liten boll och sedan kravla ihop mig själv till en annan liten boll, för att därefter låsa in mig i ett mörkt rum och glömma allt vad lägenhetsköp och små grisögon fyllda av hat heter.

Det finns inte en chans – INTE EN CHANS – att den bankmänniska som tar emot ärendet inte omedelbart kräver en kopia av mitt brottsregister. ”Verkligen? Ingenting? Hon har inte dömts för nåt? Har ni kollat under child molesters?”

”Ja.”

”Kolla igen.”

”Jag slog iofs upp ’Generic child molester’ i ordboken och där var hon.”

”Mm, och jag googlade ’Kathy Geiss on crack’ och där var hon också.”

”Men inga anmärkningar i registret?!”

”Nej, det enda vi hittar är att hon vittnade i ett misshandelsfall för några år sedan. Det står att hon mycket opassande skrattade genom näsan när åklagaren citerade hennes blogg, men i övrigt ingenting.”

Så… Någon med en näthinna som lossnat som vill ställa upp? Jag kan inte nog understryka att om jag faktiskt hade försökt förfalska passet, så hade jag INTE valt att se ut såhär.