Heeeeeeej!!

(Jag är lite som den där avlägsna svågern som aldrig ens skickat ett julkort – eller vad fan den moderna varianten av det är… like:at din Facebookstatus… – men som utan undantag är den första att ringa och flåsa i luren när du har vunnit på lotto.)

Fick – från väldigt oväntat håll! – mitt ego struket medhårs igår.  Iofs av någon som både särskrev och uppfann böjningsformen ”viljat” i en och samma mening, men beggars can’t be choosers. (Det är okej, han brukade stoppa min mössa i sina kalsonger) Ett häftig inandning senare släppte jag ner resväskorna med en duns i farstun, sträckte ut armarna och knep ihop ögonen i väntan på att de sociala medierna skulle omfamna mig igen.

Har fan mycket att berätta, men hur ska man lyckas klämma in ett kapitel av självbiografin i dagar som består av 33% jobb, 33% sömn, 20% hund, 13% hypokondri-googlande och 1% fifflande med statistiken kring det nya affischberoendet?!?