Sista natten i Umeå drömde jag förresten att jag var ute på en pub med alla mina gamla vänner, och Alla älskade mig. Det var typ slutet av Big fish, fast jag levde fortfarande och var sådär sjukt rolig som jag egentligen bara är i mitt huvud när jag tror att jag är typ Tina Fey. Gamla högstadiekamrater trängdes runt bordet med något religiöst i blicken och väntade tålmodigt på en möjlighet att knipa åt sig en åtråvärd sittplats, och före detta bästa vänner som jag förlorat kontakten med sedan länge var återigen bästa vänner och allt var som förr igen. Och i mitten satt alltså jag, och lyckades framstå som ödmjuk och älskvärd trots att jag – utan ironi – satt och sade: ”Lugna er, lugna er. Det finns Anna så att det räcker till och blir över åt er alla!”

Det var ett oerhört humbling moment in life när jag vaknade på en vinglig bäddmadrass utan kudde (Snorre behövde två) och insåg att jag skulle åka hem igen om några timmar utan att ha hunnit med att träffa mer än en vän. Och under hela det mötet var det såklart jag som satt och tindrade från min åskådarplats borta i ett hörn… Ja jag säger då det. Missräkning är dårens lott.

Semesterns bästa:

– Flickvänsmaterialets sommarstuga revisited

– Var ett ouppnåeligt plumpmonster uppe i Umeå. Tillslut kände sig syrran nödgad att fräsa: ”Har du verkligen INGEN annan glädje i ditt liv än skadeglädjen?!”

– Höga kusten vid midnatt (bjuuuuuuuuutiful animöl)

– När Snorre satt sönder en stol hos min faster (syrran har kanske en poäng trots allt… men inte i plump, HAHAHA)

– Pappa var briljant samma kväll hemma hos min faster. Han blev lite på lyset och kände ett sådant förtroende för sällskapet att han delade med sig av en livslång hemlighet – en förmåga att instinktivt hitta till nya platser, utan vare sig karta eller kompass.

”Jag hade aldrig träffat de där tjejerna förut, och visste inte var de bodde. De hade gått i förväg till efterfesten, och jag hade förstås ingen möjlighet att kontakta dem för att fråga om vägen. Men jag sneddade över parken, gick genom hela byn, genade tvärs igenom en skog – det tog säkert en timme! -, gick upp genom ett bostadsområde, sedan klättrade jag över ett staket och fick syn på ett hus lite längre fram. Kände på mig att de var där inne, så jag knackade på och gick in. Och mycket riktigt, där var de!! DET ÄR SANT!!!”

”Jag var i Stockholm och såg en ishockeymatch tillsammans med Jerker. Jag hade aldrig varit i Stockholm förut, men tyckte att jag borde passa på att träffa morbror Stig när jag ändå var nere. Jag hade alltså aldrig varit hemma hos honom, och hade inte en aning om var adressen låg, så jag började bara gå på måfå – gata upp och gata ned. Och tillslut kom jag rakt fram till hans port. DET ÄR SANT!!!”

– Att vi snart har flyttat…

Semesterns sämsta:

– … till tredje våningen.

– Att jag har råkat ta bort ”Books”-appen på iPhonen och därmed raderat vår tids största FANFIC-SKATT.

– Konstant varmt. Konjävlastant svettig.

– Förstod mig inte på Skånetrafikens sjuttioelfte nya betalsystem för det här året, och när jag äntligen var registrerad så hade jag ändå inte råd med en sms-biljett. Finansiell meltdown + obetydlig motgång i stil med att missa bussen till rallylydnadsträningen + 30 graders hetta = gråtfest på Ramlösa station and everyone’s invited!!!