Efter regn kommer solsken

… Och efter hybris kommer självtvivlet. A.k.a efter solsken kommer irritation och passiv-aggressivitet. Idag har jag t ex varit ute med hunden i typ fyra timmar, städat lägenheten, handlat och tagit all tvätt. Snorre? Han har varit på födelsedagsfest sedan klockan 14, och klickade bort mig när jag försökte ringa och fråga om tvättmedlet. När jag bad honom ta sista kissrundan med Liz på gräsmattan utanför tittade han sorgset på mig och frågade bestört ”måste jag?”, som om han i själva verket menade: ”måste du? Förstöra mitt liv?”
Slutade (såklart) med att jag fick gå ut med henne, medan han låg på soffan i kalsonger, stank som ett helt jävla bryggeri, och ropade: ”Vaddå? Är du SUR nu?!”

Hela dagen har jag fan blivit bortklickad av Alla – jag hatar det! Är en sån jävla känslig blomma i det avseendet. Mitt näst första minne är när jag är typ fem-sex år och inte får följa med min grannkompis hem eftersom ”bara de jag gillar” tydligen hade sådana lekförmåner. Alltså som sagt, överkänslig blomma, MEN är det inte en outtalad regel att det enda kravet barn i den åldern har på sina kompisar är: var ett annat barn?

Ett annat minne: pojken jag är dödskär i på förskolan säger ”du hade gärna fått komma på min födelsedagsfest… Men jag har slut på inbjudningskort, så det går inte!” Och jag minns att jag tänkte: ”Right, is that what it’s going to be like, motherfucker? Jag fattar! Two strikes and you’re out!” och sen sydde jag dit ”Conceal. Don’t feel” på familjevapnet. Sju år gammal och greppade alltså redan tag om livbojen ”sträck aldrig ut ett finger, de kommer att bita armen av dig” så att knogarna vitnade. Släng allt annat överbord, det här är det enda du behöver för att överleva (förutom att klösa på sår för att stärka immunförsvaret). Vad jag försöker säga är att efter det tredje klicket slängde jag ifrån mig telefonen i soffan och fräste ursinnigt: ”Nu skiter jag i Stockholmsresan nästa helg, alla kan DRA ÅT HELVETE, jag hatar er ändå!!”

Fotnot: hatar även folk som ringer innan man känt varandra i åtminstone tre år och har en så pass nära relation att man utan minsta tvekan skulle donera en njure till personen på andra sidan luren. Respektera den personliga sfären!!! (som är broderat på familjevapnets baksida)

Moh,
Folkilsk

PS. Var snäll mot djuren. De är det bästa vi har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *