Jag har precis kommit ur en mörk och hemsk plats, där DÖD’N lurpassat bakom varje hörn. Har de senaste veckorna kommit på mig själv att känna en ganska stark ammoniakdoft vid flera tillfällen. Först tänkte jag inte så mycket på det pga en generande hög äckeltröskel, men sen slog det mig att det kanske inte var så positivt.
Best case scenario: hunden har börjat kissa i soffan. (Höll på att skriva ”igen”, men soffan var faktiskt den enda möbeln i huset som skonades under den sex månader långa kisstormen 2012.) Next best scenario: Pros: Mitt svett luktar inte svett längre! Cons: Det luktar ammoniak. Next-next best scenario: inkontinens. Bestämde mig för att googla lite, och tre minuter senare satt jag hopkurad i ett hörn i soffan med ett blekt och sammanbitet anlete, tankspritt bitandes på tumnageln med en Grand canyon-rynka i pannan. Njursvikt. A.k.a ”Den tysta sjukdomen”. Symptom: inga. Förrän det är försent.
”Jaha” tänkte jag. ”Det var det livet det. Hjulet stannade på sjuschu. Hoppas du har hunnit med allt du tänkte göra under resan, för nu är det dags att checka ut. Var det värt det? VAR DET VÄRT DET, DIN TJOCKA OFORMLIGA BLOB?! NU HAR DU DÖDAT OSS BÅDA MED DITT JÄVLA GOFFANDE I TID OCH OTID!!”
Snorre: (efter att ha ledsnat på mitt frånvarande fosterställningsvaggande fram och tillbaka hela kvällen) ”Men du… Känner du alltid lukten av ammoniak?”
Jag: ”Ja, typ. Eller väldigt ofta i alla fall.”
Snorre: ”Även på jobbet och så?”
Jag: ”Vet faktiskt inte, har inte tänkt på det.”
Snorre: ”Och det luktar inte såhär?” *blåser e-cigarettrök i mitt ansikte*
Jag: ”… jo.”
Snorre: ”Idiot.”
Så nu när jag på sätt och vis har ”pulled a Jesus” så kommer jag verkligen ta tillvara på min andra chans. Har redan tagit ett enormt kliv mot mitt mål att leva nyttigare.
Jo att köpa en ammoniakfri deodorant räknas visst det!!
Jo det gör det!!! Nya rön menar på att ammoniak orsakar bröstcancer!
Ja, bara en källa, men-
Ja, Aftonbladet. Vaddårå? Den hade inte kostat 100 jävla kronor och luktat gammal tant om den inte varit nyttig!!