3,5 timmar senare: färdig. Nu börjar en ny era i mitt liv – den ständigt gnagande rädslan att den fyra millimeter tunna glasskivan ska rämna och dra 8000 kronor (and counting) med sig ner i graven. Den går hand i hand genom livet med insikten att I might be retarded. No joke. Efter 2 timmar skulle dörren Äntligen hängas på plats, varpå jag fick lipen i halsen och sparkade en kartong över rummet när jag upptäckte att jag hade satt gångjärnen på fel sida under steg tre för 1 timme och 58 minuter sedan (till mitt försvar är det den första IKEA-möbeln jag nånsin satt ihop). När lipsnoret redan var ute och på god väg nedför kinderna upptäckte jag att jag bara skulle vända upp och ned på dörren (till det har jag inget försvar).