När jag ligger på min dödsbädd ska jag tänka tillbaka på den 11 januari 2014 och säga: idag var en bra dag. Jag var ute med Lizkamraten i säkert en halvtimme – klädd i Tardisen från topp till tå – utan att en levande själ såg mig. Med magen full av Ballerinakex tog jag på mig mina nya favoritsockar direkt från torktumlaren, vilket kändes ungefär som jag (ca 16 timmar om dygnet) föreställer mig att en fotmassage av Rhett Butler hade gjort. Och jag trettondubblade mina pokerfinanser.

Skulle man istället anse att glaset var halvtomt hade man sagt: vistas ute i det offentliga i en one piece? Honey Boo-boo ringde, she thinks you’ve got style! Ett helt Ballerina-paket till frukost? Bra där. Och tillåt mig att gratulera till den nya timlönen på 5 cent.