Vill man någonsin tortera mig för att tvinga fram rikets hemligheter eller dyl är det bara att skicka mig för att totalrengöra hela toaletten. Efter 40 minuters kakelskrubbande med två tvättsvampar på fötterna och två i händerna, hade mitt psyke tydligen brutits ned så fullständigt att min mentala styrka kunde jämföras med ett korthus i Filippinerna.

20.49. INT. KÖKET. Efter matlagning, innan förtäring.

Snorre (väser): ”Anna! Stå för helvete inte och skrikgråt att jag aldrig mer får ta med mig lingonsylten till jobbet, när fönstret är vidöppet och alla grannarna hör! Det låter ju för fan inte riktigt klokt!”

Anna (eskalerande skrikgråt): ”ALDRIG MER!!!! HÖR DU DET!!! ALDRIG MER!!!!!!!!!!!!!!!”

Snorre: ”Ät utan lingonsylt.”

Anna (rösten darrar som en astfaltsborr): ”MEN FATTAR DU TRÖGT ELLER?! JAG LAGADE JU MATEN ENKOMT FÖR DE RÅRÖRDA LINGONENS SKULL!!” (tystnar ett ögonblick och lyssnar efter sirener i fjärran) ”DEN HÄR ANDRA SKITEN ÄR JU BARA ETT DÅLIGT SVEPSKÄL FÖR ATT KUNNA SÄTTA I SIG ETT HALVT KILO LINGONSYLT!!”