Milford

Hej hej hej, hemskt mycket hej! Inget elegant balettsprång den här gången utan mer en klumpig ribblandning, men kanske ändå värd att omnämnas. Obs: jag säger inte att praktikanter nödvändigtvis “should be neither seen nor heard”, men man behöver ju inte basunera ut sin besvärande person likt en mistlur så att fönstren skakar och folk tappar sina kaffekoppar i golvet heller. Några av onsdagens bravader:

Trainee moment nr 1: Lizzies huvud försvinner oinbjudet ner i Art directorns väska, och dyker upp igen med ett nybakat bröd dinglandes från ena mungipan.

Trainee moment nr 2:  Lizzie har grävt ner en bit slemmig, halvtuggad älgsena mellan varenda soffkudde och fåtöljdyna. PS. Hon får inte ens vara i soffan.

Trainee moment nr 3: Undertecknad – som enligt (egen) utsago “måhända saknar bildning, men kompenserar genom att vara jäääävligt street smart” – kopplar in ett 2000-wattselement och en ny skärm i samma eluttag, och tre sekunder senare ger samtliga datorer och övriga elektroniska prylar ifrån sig en kollektiv suck och slocknar. Den tystnaden va, hörrni. Vad säger man om den, egentligen?

Exclusive trainee moment bonus: När Robert imiterade en hetlevrad tysk inne i konferensrummet i fredags och skrek, viftade med händerna och drämde näven i bordet, så kom Lizzie inrusandes som min lilla 35-centimetersbeskyddare, ställde sig under bordet, skällde ut honom efter noter, och sket ut en liten klump på mattan i ren skräck och/eller ursinne.

Annars trivs man!

Comments are closed.