Lizzie!!!

Så var hon alltså här tillslut, lilla voffsi mcvoffsingson! Natten till söndag drömde jag om Izla; jag fick reda på att hon fortfarande levde och sen tog jag försiktigt tag i hennes krage och spenderade resten av natten åt att gnugga min panna mot hennes. Nu i efterhand tror jag att min oändligt älskade, evigt saknade vän kom för att ge mig sin välsignelse. På måndag kväll fick jag nämligen veta att sex stycken valpar hade fötts kvällen innan, och att en utav dem var en liiitn, liiiiiiitn blue merle-tik. Inga slutgiltiga klartecken från uppfödaren än, men det ser ljust ut och jag och Långa farbrorn har förstås redan adopterat henne i våra hjärtan.

Comments are closed.