Okay

Har ju för en gångs skull snappat upp en god vana på sistone, dvs att kliva upp en timme tidigare varje morgon* och promenera till jobbet istället för att ta tunnelbanan. Jag ska säga er att det är en rätt fantastisk känsla, det här med att inleda dagen med att förbränna 550 kalorier. Man kliver över tröskeln till kontoret, och tänker: “idag motionerade jag. ALLT är möjligt!”. Man öppnar kylskåpet och tänker: “Nu kan jag äta chokladpudding till frukost, och jag kommer ändå ha 400 kalorier till godo”. Tio minuter senare öppnar man kylskåpet igen och tänker “Jag kan äta en chokladpudding till, en macka, lite juice och en kopp blåbärssoppa, och kommer Fortfarande ha några promenadkalorier kvar!”

*har tyvärr drastiskt sjunkit till “tio minuter tidigare” den här veckan.

När man har ätit upp sin fjärde chokladpudding innan lunch säger hjärnan fortfarande “Jag kunde inte hjälpa att lägga märke till att Oskar har lämnat en öppen Tutti-frutti-påse på sitt skrivbord… Det är en möjlighet jag vill att du kollar lite närmare på sen. Oroa dig inte. Du har ännu några kalorier kvar att ta av!”, but your heart isn’t in it anymore.

I ALLA FALL.

Så! Nu blev allt mycket behagligare! 🙂

“I’m a very good looking guy. I mention that ’cause it’s something people often miss when first meeting me.” SWOON pust stånk stön etc etc etc

Comments are closed.