Trauma Ted

Trauma TedHej mor och far! Under de senaste två dagarna har bekräftelsebehovet tagit sig hela den långa, ringlande vägen från bloggen ända bort till telefonskärmen. Japp, plötsligt är det liv i Trauma Ted-karusellen igen. Absolut. Det är mestadels Måns barn. Jag är snarare the estranged parent som fanns där under de första passionerade minuterna av tillverkningen, och sedan inte svarade i telefonen eller kom ihåg några födelsedagar förrän barnet var gammalt och började visa framgångspotential…

Nu är jag tillbaka med ett brett, överslätande leende och en air av “låt oss glömma det förflutna och gemensamt blicka mot FRAMTIDEN”, vinkar till kamerorna, begraver naglarna i Teds mjuka axlar because that little shit ain’t going nowhere without me, och adderar blixtsnabbt ihop långa kalkyler i huvudet. Världen har aldrig skådat en mer hängiven och omsorgsfull förälder – “Titta! Två nya recensioner på ryska!!”, “Gasp! 593 nya spelare på Game center på en timme!!”, “Måns! Det bidde ingen karta till det där andra, försenade projektet som jag faktiskt får betalt för att rita, det bidde en totalt onödig spelaffisch med ett typsnitt du hatar!!”, “Jävlarrr... Apps magazine undrar om Trauma Ted ‘is Grumpy cat’s depressed cousin?'” och “Hurra! Av nära 40 000 nedladdningar igår så gick en person och köpte julversionen!! Vad blir det…? 20 kronor minus 30%, delat på två, minus 50%… Minus ett revisorarvode på ett par tusen… Hm, don’t quit your day job… Vänta, du har inget!”