Bäste Hr. Slipsten

Förklarande text: För att få någon som helst kontroll över min skenande självbevarelsedrift, har jag bestämt mig för att introducera konceptet “Två hattar” i mitt liv. Idén är enkel – placera två hattar på nattduksbordet och fyll dem med lappar på olika aktiviteter. En motionshatt, en arbetshatt. På lapparna kan det till exempel stå: “Långpromenad, två timmar”, “Ryggpass på gymmet”, “Skriva på aktuellt projekt”, “Rita en skiss”, “Lydnadsträna Lizzie”, “Laga en sallad” och så vidare, men för att öka motivationslusten har jag även slängt med ett par jokrar (“Se tre avsnitt Vita huset i rad i en avslappnad miljö” och “Spela tv-spel i tre timmar”). Varje morgon ska jag sedan dra två lappar ur varje hatt, och sen är det bara att köra!

Förklarande text #2:

Jag och The Midnight Gay satt hemma hos honom en kväll förra veckan och såg någon Sportbladetsändning med Anders Timell i panelen. Han satt som en förvånad och upprörd liten höna under hela programmet och lät de uppspärrade ögonen nervöst flacka mellan de övriga deltagarna, och jag vet inte om jag kan påstå att världen har väntat på det, men den har i alla fall fått en manlig* motsvarighet till Miss Pittypat.

(Om Erik Hamrén): “Nu kanske man inte ska gå in på det yttre, men frisyren är ju Mrs. Doubtfire…”

* det vet jag inte heller om jag kan påstå

ZING!!!

Anna och nötskalet

Var på samma fest som Torka aldrig tårar utan handskar-Paul igår…

“Du vackre unge man, för dig gör jag vad som helst… Men inte kaffe, för det hinner jag inte!” sa jag… inte. Ty jag var upptagen med att våldta buffén, dricka vatten och sedan åka hem och slockna i tv-soffan innan midnatt.

Mmm… Nytt avsnitt av både den och Downton abbey väntar vid hemkomst. Och Lizzie McDog!!! En lastbil med östrogen måste ha vält någonstans i närheten, för jag saknar henne så mycket att jag håller på att förtvina!

Airbrushed into oblivion!

Hösten är officiellt här! Det ser man först och främst på min vågdisplay, även om löven har börjat gulna och omgivningens leenden blivit mer ansträngda. Barbariskt obildad som man är (senaste highlighten signerat detta oerhörda intellekt: “Vilket bär kallades tidigare ’tistron’?” “Hmm. Jag tänkte först krusbär, men jag tänker säga något helt oväntat och svara… kånkelbär!”) kommer jag inte försöka para ihop min nya livssyn med någon religion, pseudovetenskap eller dyl. Istället tänker jag:

Mina fötter var ändå inte särskilt vackra att se på. Högst alldagliga, skulle jag säga! Kommer inte att sakna den utsikten.

Mina käklinjer (är så vaga och otydliga att de) skulle kunna vara målade av Monet!

Finnar skänker ett ansikte karaktär och ungdomlighet!

Romerska bågar är gott

… och på det viset skapar man harmoni i tillvaron, kära vänner! I alla fall till dess man inser att man kommer behöva ta ett nytt passfoto idag.