Honey, I’m home!!!

HEJ ALLESAMMANS! Hann knappt innanför dörren i söndags förrän min handlingskraftige far rusade raka vägen till närbutiken och köpte Barnängens schampo (med ordet “volym” i versaler över hela etiketten). 84 timmar senare ser det ljust ut; vi börjar få bukt på frisyren. Vissa frikyrkliga undertoner går ännu att återfinna i strån som motsätter sig gravitationsläran, och om man lyssnar riktigt noga kan man höra Carolas ivriga ovationer ifrån Saltsjöbaden, men på det stora hela tycker jag mig ändå kunna se ljuset i tunneln.

Eller så har jag helt enkelt nått acceptansstadiet i mitt sorgearbete.

Obligatoriskt inslag vid hemkomst: gamla fotoalbum!!

Trivs bäst i väst.

Okänd gosse(!) + mamma bistår med en alternativ lösning på frisyrproblemet; “bär något så uppseendeväckande och iögonfallande att det fullkomligt tar fokus från ditt övermodiga saxdåd!”

Ultimat frisyr. Challenge accepted!

Close enough.

Mrs. Manger 2.0

Haaa. Jag, för 20 minuter sedan på Bishop Arms, till Måns (som artigt vände bort blicken och låtsades att det regnade):

“Det där är så jävla SANT!!!” (ang. hans storslagna teori om att en människa är som allra tråkigast när den diskuterar det han eller hon brinner absolut mest för. För övrigt uppenbarligen på lyset efter en halv päroncider pga årlig alkoholkonsumtion som hade frammanat ett föraktfullt “prude!” från Jungfru Marias läppar.) “Jag menar… Jag hade kunnat prata hundar 24 timmar om dygnet. MEN DET GÖR JAG INTE. Av reschpekt!”

Bristande självinsikt? Det är som vattkoppor va? Har man haft det när man var liten är man immun, och det är mycket värre att drabbas som vuxen för då det kan muteras till något kroniskt.

Hellooo MacGyver!!!

Vad har vi lärt oss?!? 

– Att nya mössor är lösningen på universums alla problem!

Hur har vi lärt oss det?!?

– Genom att köpa fyra stycken…

När har vi lärt oss det?!?

… de senaste 24 timmarna.

I bakgrunden skymtar man: katastroffrisyr.

Och: min “Deny Everything”-Arkiv X-tröja (which is pretty awesome!!) som jag hittade gömd längst ner i en väska i källarförrådet förra veckan!

Hallååååå 80-talet!!

Vad har vi lärt oss?!?

– Att jag ska sluta vara så himlarns snål!

När har vi lärt oss det?!?

– Ända sedan “Men allvarligt, hur svårt kan det va?” blev ett återkommande mantra i mitt liv!

Hur har vi lärt oss det?!?

– Genom att jag gick och klippte mig själv igen!!!

“What happened?! Who attacked you and gave you that haircut?!”

Så känns det! Det är alltså inte enbart med vördnad och hänförelse som undertecknad ställer sig och inspekterar biverkningarna av livets slipsten framför spegeln varje kväll. Det blir helt enkelt till att avlägga ett besök hos frisören imorgon, och jag är inte i något förhandlingsläge… Ska jag välja två av di tre adjektiven får det bli “första” och “billigaste”.

Tänkte egentligen lägga upp före och efter-bilder på frisyr’n, men när jag bläddrade igenom fotona jag tog idag så ramlade mina äggledare ut. Sedan låg de och pyrde och fräste på golvet likt två skrumpna russin. Så det blir inget av det.

Nä! Nu är det fanimig hög tid för West Wing säsong 4!

Hallå där! Hur mycket swag får en liten hundparvel på ca. 6 veckor ha egentligen? Det där struttandet kommer ställa min egna, poliokrökta ryggrad i dålig dager, är jag rädd!

“Uh-oh”. Handen i kakburken-blicken. Sådärja! Det var mer likt matte!