Lizzie!!!

Så var hon alltså här tillslut, lilla voffsi mcvoffsingson! Natten till söndag drömde jag om Izla; jag fick reda på att hon fortfarande levde och sen tog jag försiktigt tag i hennes krage och spenderade resten av natten åt att gnugga min panna mot hennes. Nu i efterhand tror jag att min oändligt älskade, evigt saknade vän kom för att ge mig sin välsignelse. På måndag kväll fick jag nämligen veta att sex stycken valpar hade fötts kvällen innan, och att en utav dem var en liiitn, liiiiiiitn blue merle-tik. Inga slutgiltiga klartecken från uppfödaren än, men det ser ljust ut och jag och Långa farbrorn har förstås redan adopterat henne i våra hjärtan.

Did a double-quick back flip and slid across the floor

Please leave a message after the beep.

“Mr. Bruce? Mr. Bruce? You magnificent son of a bitch! Hör du mig? Resten av världens artister ringde, de ville att du skulle sänka ribban lite så att de också får vara med och leka. Ta onsdagens setlist till exempel;

– Bishop Danced för första gången på 29 år (“Never been played outside this building except one other time when I was a baby child. Even some of the fans are gonna go: ‘Huh? Wha? Ha? Honey, what’s happening?! I don’t know!'”)

Talk to me

It’s hard to be a saint in the city

The Weight, som en hyllning till Levon Helm

– avslutningen med Rosalita och Tenth avenue freeze-out efter varandra!

Jag menar… Herresatansjävlar, Mr. Bruce! Du inser väl att våren 2012 kommer att gå till historien som tidernas längsta förspel (sidorna 1-~830 i Borta med vinden samt säsong 1-7 av West Wing undantaget)?”

What a DUMP!!

“Jasså, NU passar det minsann!”

“Ja vaddådå?”

“Mister Bruce! Se inte så oskyldig ut! Även om det är en look som, likt alla andra looks i historien – flås – klär dig ypperligt. Jag behövde ju din hjälp för typ tjugofyra timmar sen!”

“Jamen herregud, jag tänker väl inte skaffa nåt jävla åkband till din känslomässiga berg och dalbana heller! Dina neurotiska (om det inte vore för den totala avsaknaden av finess) woody-allen-inspirerade-dilemmor stup i kvarten är vad du har Mr. Hawking till. Min expertis ska endast konsulteras i nödsituationer.”

“Men det här ÄR en nödsituation! Av monumentala proportioner! Av annandag jul 2004-mått! Du kommer väl ihåg?”

“Hur skulle jag nånsin kunna glömma?!”

“Där satt jag i godan ro vid frukostbordet och läste tidningen, intet ont anandes. Och så upptäckte jag att nån hade druckit upp all julmust!”

“…”

“Fattar du? All julmust – slut. Det fanns bara light kvar!”

“…”

“Och affären öppnade inte på flera timmar!”

“Eh, det var in-”

“-nerligt fruktansvärt, ja!”

“Hrrrm. Vad var det du ville egentligen?”

“Jamen FRAMTIDEN, Mr. Bruce! FRAMTIDEN är på tapeten igen!”

“Herregud. Jag tycker vi har alltför fullt upp med att försök beta av de problem du har just nu för att börja oroa oss för framtiden, håller du inte med? Hållningen, till exempel. Vad hände egentligen där?”

“Mr. Bruce, det var antingen hållningen eller…”

“Eller…?”

“Femton fantastiska timmar Fifa i helgen! Toby Stephens-”

“Tyst!”

“Blev-”

“Ap ap ap ap!”

“Utnämnd till lagkapten i West ham! Uttagen till team of the week tre gånger och team of the month en gång!!”

“Schhhh, nej, nej, nej, nej…”

“Sju mål och ett assist under en och samma match!!!”

“HerreGUD. Ska det här – och nu har jag varit artig nog att inte ens nämna den där intorkade pizzabiten du har burit omkring på tröjan sen i lördags – föreställa ditt bidrag i kampen mot överpopulationen eller?”

“Det är ett krig som utkämpas på många fronter.”

“Nå, jag antar att vi trots allt har gjort vissa framsteg…”

“Vad menar du?”

“Du har ju åtminstone slutat fotografera av teven när du spelar. Jag skulle inte säga att social acceptans är inom räckhåll bara för det, men det är alltid nåt.”

“Kurrrrrr. Mr. Bruce, you’re trying to seduce me, aren’t you? Åh, ser du? Vi är rena rama Frasier och Lilith!”

“Verkligen? En rätt snäv Skålreferens så snart efter ditt lilla utlåtande?”

“… Mr. Bruce, jag…”

“Hark!”

“… har…”

“Jungle sounds!”

“… ett…”

“Animal noices!”

“… problem!”

“Suck… Jag trodde att din magkänsla hade talat?”

“Jamen det var ju innan P.A blev trevlig igen. Och innan jag och Helsingborg Finans hade vårt Destructo Nookie igår.”

“Nookie som i…?”

“Nuclear war. Jag menar, det här skrikandet, namnkallandet, stänga av Xbox:et mitt i en match, gömmandet av personliga egendomar… är det verkligen en miljö som Lizzie bör växa upp i?”

“Vet du, det här påminner mig om den där scenen i Who’s afraid of Virginia Woolf…”

“När Martha säger att George är den enda mannen hon verkligen älskat; den enda som hela tiden lyckas lära sig spelets regler lika snabbt som hon ändrar dem?”

“Jag tänkte snarare på ‘SNAP! It went SNAP!’, men… Och kanske lite på det där obehagliga sättet du har att hela tiden referera till en individ som i själva verket inte existerar…”

“Det är mindre än en månad kvar tills hon föds nu!!”

“Se! Det där leendet, det där sättet att stråla obehindrat, utan en tanke på vad det gör med ditt ansikte, säger mig att du visst har bestämt dig.”

“… Tack, Bruce. Jag menar det.”

“Det ser jag att du gör. Du kniper beslutsamt ihop munnen och sträcker värdigt hakan i luften som om du inte tänker låtsas om att du inte riktigt vuxit i kläderna än varje gång du talar om henne. Det är rätt sött faktiskt. Och jag vet vad du går omkring och oroar dig för hela tiden, och det är verkligen ett slöseri med tid… Hon kommer att vara tokig i dig!”

“Så… Hur är det mellan dig och Patti? Inga fnurror på den äktenskapliga tråden?”

“Du är hopplös. Jag går nu.”

Hon kommer aldrig kunna ge dig några fler barn!!!”

“Hejdå.”

“Det där gick bra, tycker jag. Nu: lite Valborg-bilder!”