They call him Mr. Outside

Gud. Det här med att börja blogga igen alltså. Är det inte lite som i att springa in i ett gammalt ex på stan, och känna: “Hur tänkte jag där?”, “Vem var jag?” och “Fly!! Spring som vinden, din graciösa hind!!”? Denna glatt självförhärligande scen känns liksom lite… obekväm… att äntra efter några månader av goa kvalitetskalorier, karmafinnar, kutrygg, närsynthet, social fobi och/eller dödsångest. Denna inte-tv-inte-ens-radio-men-kanske-insändarpersonlighet? är nog inte skapt för rampljuset egentligen. Men likt Eva Nazemson ska jag kasta mig tillbaka med ett obekymrat “WOOOOOOOO!!!” och köra på som om ingenting har hänt.

ADTWO13

Snabbkursen “Mitt liv de senaste sex månaderna” (så att vi kommer tillbaka på banan igen):

tumblr_mkwkltUem51qzx2nho1_500

Tina i Bob’s burgers. Igenkänningsfaktor: nivå smärtsam.

BRUUUUUUUUCE!!! Än en gång: vilken MAN. En över nio timmar lång terapisession i Stockholm med min älskade work husband slash uncle var precis vad jag behövde.

– Jag har utvecklat ett stort problem med auktoriteter. Har under nio års tid i stum och storögd förundran sett på när Snorre vecklat ut alla sina 194 centimeter och låtit sin hotfulla skugga falla över tanter med rollatorer och tioåriga barn, innan fördämningen brustit och oförskämdheterna börjat forsa. Och nu bestämt mig för att med min lilla, lilla näbb picka mig ur det tunna, tunna skyddande skalet som en konflikträdd tillvaro innebär… och börja agera vansinnigt otrevligt mot Arbetsförmedlingens och Skatteverkets och Skånetrafikens personal vid minsta provokation. Min ekonomiska framtid känns sådär.

– Jag har känt en intensiv lust att slå till ett litet barn. Rör den lilla snorungen min hund en gång till så kommer jag bryta näsan på honom, och det kommer att vara en akt i triumfens, självrespektens och välbefinnandets tecken.

– Jag tänker aldrig ta av mig min nya Brucetröja. Den ska vittra bort från min kropp eller spridas för vinden i form av små saltkorn när tiden är inne. (I might not be attractive på arbetsmarknaden. Or anywhere else.)

Brienne-of-Tarth-Jaime-Lannister-jaime-lannister-34183906-1920-1080

– Jaime och Brienne i Game of Thrones. Igenkänningsfaktor: Big woman in a suit of armor. Take that away, and what are you? Svar: också retad för min testosterona uppenbarelse. Och förtjust mot min vilja i the Kingslayer i form av generic Danish male actor i ovårdat skägg och trasor. Kan även vara svältfödd på intressanta kärlekshistorier i denna dyra snuskkavalkad.

– Lizzie utvecklas så himla fint. Bortsett från att hon eventuellt hade världshistoriens dyraste PMS för några veckor sedan, så… Så. Himla. Fint!

sommardag

WOOOOOOOOOOOOOOOO!!!

Trauma Ted

Trauma TedHej mor och far! Under de senaste två dagarna har bekräftelsebehovet tagit sig hela den långa, ringlande vägen från bloggen ända bort till telefonskärmen. Japp, plötsligt är det liv i Trauma Ted-karusellen igen. Absolut. Det är mestadels Måns barn. Jag är snarare the estranged parent som fanns där under de första passionerade minuterna av tillverkningen, och sedan inte svarade i telefonen eller kom ihåg några födelsedagar förrän barnet var gammalt och började visa framgångspotential…

Nu är jag tillbaka med ett brett, överslätande leende och en air av “låt oss glömma det förflutna och gemensamt blicka mot FRAMTIDEN”, vinkar till kamerorna, begraver naglarna i Teds mjuka axlar because that little shit ain’t going nowhere without me, och adderar blixtsnabbt ihop långa kalkyler i huvudet. Världen har aldrig skådat en mer hängiven och omsorgsfull förälder – “Titta! Två nya recensioner på ryska!!”, “Gasp! 593 nya spelare på Game center på en timme!!”, “Måns! Det bidde ingen karta till det där andra, försenade projektet som jag faktiskt får betalt för att rita, det bidde en totalt onödig spelaffisch med ett typsnitt du hatar!!”, “Jävlarrr... Apps magazine undrar om Trauma Ted ‘is Grumpy cat’s depressed cousin?'” och “Hurra! Av nära 40 000 nedladdningar igår så gick en person och köpte julversionen!! Vad blir det…? 20 kronor minus 30%, delat på två, minus 50%… Minus ett revisorarvode på ett par tusen… Hm, don’t quit your day job… Vänta, du har inget!”

Et tu, Brute? (a.k.a “Quiz shaming, part deux”)

“This guy’s walking down the street when he falls in a hole. The walls are so steep he can’t get out. A doctor passes by and the guy shouts up: ‘Hey you. Can you help me out?’ The doctor writes a prescription, throws it down in the hole and moves on. Then a priest comes along and the guy shouts up: ‘Father, I’m down in this hole can you help me out?’ The priest writes out a prayer, throws it down in the hole and moves on. Then a friend walks by; ‘Hey, Joe, it’s me can you help me out?’ And the friend jumps in the hole. Our guy says, ‘Are you stupid? Now we’re both down here.’ The friend says, ‘Yeah, but I’ve been down here before and I know the way out.'”